När Karin sitter i väntrummet hos sin nya tandläkare får hon syn på ett namn som väcker gamla minnen – kunde det vara samma kille hon var småförälskad i på gymnasiet? Men när hon väl träffar honom försvinner illusionen snabbt. Det hon inte väntat sig var att det skulle bli ännu värre – med ett svar som träffar hårdare än någon borr. Läs skämtet nedan och dela gärna detta om du också skrattade.

Jag heter Karin och jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare. Jag läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn. Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass som mig, för ungefär 30 år sedan.

Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden?

När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken. Denna halvskalliga, grå mannen med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat. 

Efter att han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Nyköpings gymnasieskola. 

- Ja, det hade han, svarade han. 

- När gick du ut då, frågade jag. 

- Jag var i avgångsklassen 1978, sa han. 

- Du var i min klass! Jag log. 

- Han såg närmare på mig. Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga, ohövliga, feta och elaka man: 

- Vad undervisade du i då?